Könsförtryck i vår tid







Just
i dagarna har jag fått mig en guidad tur genom ?Det grymma
manssamhället?. Mariann Andersson heter min guide och hon har satt
?VÄGEN UT? som huvudrubrik på tredje upplagan av den bok hon skrev
sommaren -69. Den känns fortfarande skrämmande aktuell, och om vi hittade någon väg ut känns fortfarande
tveksamt. Denna kvicktänkta (-69) unga dam tog mig hur som helst med på
en yster dans genom den patriarkalt dominerade mänsklighets många
misslyckanden. Under resans lopp plöjer hon som en torped under ytan på
kvinnoförtrycket och kastar upp en kaskad av tankar kring
problemens orsaker och lösningar. Tveklöst är det ett konststycke att
på detta sätt med humor, värme och en god portion kärlek till mannen
bränna av detta sprakande satiriska fyrverkeri mot hans despotism. 
 











I
efterskriften till tredje upplagan skriver Mariann Andersson att
Sverige nått världstopp när det gäller jämställdhet mellan könen. Jag
känner mig fortfarande inte så säker. Är det inte mest "skådebröd" som
vi har fått till? Visst
har vi gott om kvinnor på betydelsefulla poster, men vad sysslar de
med, och i vilken omfattning tillför de kvinnligt inflytande? Ett
typexempel är våra många kvinnliga ministrar som alla är
serviceinrättningar för den förvuxna jättebabyn till statsminister. På
traditionellt kvinnomaner hyllar och vårdar de sin lille rundhyllte
Führer, som skrockar och ler och kallar sig feminist. Är inte
manssämhället en hydra med många huvuden. Trycker man ner ett så poppar
ett annat upp.

 

Makthungriga män har tiderna igenom sökt tillskansa sig rikedommar och blåst upp sig likt trånsjuka paddor för att imponera på kvinnorna. Tyvärr har kvinnorna i stor utsträckning låtit sig imponeras och i sin tur svärmat med docksöta små trynen och underkastelse som lockbete
just för att nå dessa penningstinna och uppblåsta grodbollar. Så länge
detta sexuella spel pågår kommer vi att ha svårt för att hitta vägen ut
ur könsförtryckets samhälle. Dessa omedvetna, ytliga och snedvridna
preferanser i partnersökandet kommer alltid att hålla kvinnoförtrycket
vid liv och jag tror att detta är manssamhällets egentliga grogrund.
Som vanligt är det dock svårt att veta om det var hönan eller ägget som
kom först.




 Män har som självutnämnda härskare, försummat sina mest elementära plikter och
varit vanartade förebilder för det uppväxande släktet. Kvinnorna
har å andra
sidan som mödrar, dagis/skolfröknar, guvernanter, aupairer,
barngruppsledare etc etc axlat en allt för stor börda. I sin
snedpräglade könsroll har de omedvetet gött upp nya kullar av små
mansgrisdespoter och servicebenägna små trälinnor. Skall vi någonsin
hitta vägen ut måste vi nog få upp ögonen för att den förslavade
kvinnan själv blivit en motor i det grymma manssamhället.


Bokens främsta förtjänst är att den kastar fram trådar att spinna
vidare på. En och annan förhastad lösände tycker jag nog att Mariann
Andersson fått med i sin brokiga väv, men i stort sett kan jag bara
lyckönska var läsare som fått denna bok i sin hand. Den finns att
beställa från Alida Bok,
och kom hem till mig i brevlådan i ett högst personligt och med
tidningspapper omsorgsfullt vadderat kuvert. En ljuv upplevelse i denna
snålblåstens tid. Tack Mariann "Alida" Andersson för en inspirerande safari i kvinnoförtryckets djungel!


Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

hits