Parafras bearbetning av Davids 139:e

min Skapare
du som genomskådar mig
och vet allt om mig

du vet ju om jag sitter eller står
och känns du långt borta ifrån mig
så vet du ändå vad jag tänker

för du ser mig när jag arbetar
och du ser mig när jag vilar
och du vet allt om mig

redan innan jag talar
så vet ju du
vad jag vill säga

för du omsluter mig
på alla mina sidor
och du håller mig i din hand



ja din kunskap om mig är så oändlig
ja mycket större
än vad jag själv förstår

hur skulle jag kunna undgå dig
och vart skulle jag kunna fly
för ditt ansikte

för drog jag upp till himmelen så är du där
och bäddade jag åt mig i dödsriket
se, då är du också där

toge jag än morgonrodnadens vingar
eller gjorde mig en boning ytterst i havet
så skulle även där din högra hand skydda mig



för du har skapat mina inre organ
du sammanvävde mig
i min moders liv

och jag tackar dig
för att jag är danad
så övermåttan underbart

ja, underbara
är dina verk
min själ vet det väl

benen i min kropp
var inte gömda för dig
när jag bereddes i det fördolda

dina ögon såg mig
innan jag ännu
var formad




och alla mina dagar blev uppskrivna i din bok
de var bestämda
innan någon av dem hade kommit

hur outgrundliga är inte för mig
dina tankar, o Gud,
hur stor är inte deras mångfald

genomskåda mig
och känn mitt hjärta
pröva mig och alla mina tankar

övervaka min levnads förlopp
och om jag är stadd på en olycksväg
så led mig in på den eviga vägen


May my porch grow!


Veranda1




Veranda2




Veranda3

Lars Danielsson - en fortrollad man!

                                                          LD
Lars Danielsson är statssekreterare och Göran Perssons högra hand. Regeringen tycker att hans mystiska förehavanden äventyrar rikets säkerhet. Han registreras ju tydligen inte i inpasseringskontrollen när han slinker in och ut på Rosenbad under helgerna. Men visst är det en smart idé att nyttja sina övernaturliga förmågor och använda astralkroppen på jobbet. När stora naturkatastrofer hotar är det säkrast att lämna den fysiska kroppen hemma.


Time for me to blog again!

As you see, I have not been here for a while. For almost a year I have done other things than bloging. In the mean time I have been a member of a feministic webcommunity, written poems as a member of a writers webcommunity, and participated in lots of discussions on any  website that offers this oppertunity, i. e. I have tried to find an other forum for my communicatio, as I thougt it did not reach out to "the great multitude". As I glanced at the number of visitors that have been here while I was away, I realize that this surely can be a way to communicate with others. So here I am again begging for your comments!

Wie Sie sehen, bin ich nicht hier für eine Weile gewesen. Für fast ein Jahr habe ich andere Sachen als bloging getan. Mittlerweile bin ich ein Mitglied eines feministic webcommunity gewesen, Gedichte als Mitglied eines Verfasser webcommunity schriftlich und teilgenommen an den Losen Diskussionen auf jeder möglicher Web site, die diese Gelegenheit anbietet, d.h. Ich habe versucht, ein ein anderes Forum für mein communicatio zu finden, wie ich dachte, daß es heraus nicht „zur großen Menge“ erreichte. Da ich auf die Zahl Besuchern flüchtig blickte, die hier gewesen ist, während ich weg war, stelle ich fest, daß diese eine Weise sicher sein kann, mit anderen zu verständigen. So hier bitte ich wieder um Ihre Anmerkungen!

Zoals u ziet, ben ik niet hier voor een tijdje geweest. Voor bijna een jaar heb ik andere dingen dan bloging gedaan. Ondertussen ben ik een lid van een feministic webcommunity geweest, gedichten als lid van een schrijverswebcommunity geschreven en dat aan veel besprekingen over om het even welke website heeft deelgenomen die deze kans, d.w.z. biedt. Ik heb geprobeerd om een ander forum voor mijn communicatio te vinden, aangezien ik dacht het niet de „grote massa“ bereikte. Aangezien ik bij het aantal bezoekers keek dat hier is geweest terwijl ik weg was, realiseer ik dat dit zeker een manier kan zijn om met anderen te communiceren. Zo hier bedel ik opnieuw voor uw commentaren!

Comme vous voyez, je n'ai pas été ici pendant un moment. Pendant presque une année j'ai fait d'autres choses que bloging. En attendant j'ai été un membre d'un webcommunity feministic, ai écrit des poésies en tant que membre d'un webcommunity d'auteurs et ai participé à un bon nombre de discussions sur n'importe quel site Web qui donne cette occasion, c.-à-d. J'ai essayé de trouver un autre forum pour mon communicatio, comme j'ai pensé qu'il n'a pas atteint dehors « à la grande multitude ». Car j'ai jeté un coup d'oeil sur le nombre de visiteurs qui a été ici tandis que j'étais parti, je me rends compte que ceci sûrement peut être une manière de communiquer avec d'autres. Tellement ici je prie encore pour vos commentaires !

Como usted ve, no he estado aquí durante algún tiempo. Por casi un año he hecho otras cosas que bloging. He sido un miembro de un webcommunity feministic, he escrito los poemas como miembro de un webcommunity de los escritores y he participado mientras tanto en porciones de discusiones sobre cualquier Web site que ofrezca esta oportunidad, es decir. He intentado encontrar otro foro para mi communicatio, como pensé que no alcanzó hacia fuera “a la gran multiplicidad”. Pues eché un vistazo en el número de visitantes que ha estado aquí mientras que estaba ausente, realizo que esto seguramente puede ser una manera de comunicarse con otras. ¡Tan aquí estoy pidiendo otra vez sus comentarios!

Come vedete, non sono stato qui per un istante. Per quasi un anno ho fatto altre cose che bloging. Nel frattempo sono stato un membro di un webcommunity feministic, ho scritto i poems come membro di un webcommunity dei produttori ed ho partecipato ai lotti delle discussioni su tutto il Web site che offre questa opportunità, cioè. Ho provato a trovare un'altra tribuna per il mio communicatio, ho pensato che non raggiungesse fuori “al gran numero grande„. Poichè ho gettato uno sguardo al numero di ospiti che è stato qui mentre ero assente, mi rendo conto che questo certamente può essere un senso comunicare con altri. Così qui sto elemosinando ancora le vostre osservazioni!

1:a maj 2005 i Norrahammar

1maj


The thunder kiss!

 
Out of the river she went...
 
...into the arms of her master.
 
Wet and cold...
 
...he grabbed her neck...
 
...and gave his beloved pet...
 
...the thunder-kiss!
(Her name is Gloria "Thunder" Bernadina)

Min egen superkärring - My own old super-woman

 Min egen superkärring

We have spent the last quater of a centuary together my super-love and me.

She had to endure a lot of drudgery for her conviction that I one day should make my breakthrough.

In spite of the fact that she was born in the fourties, gave birth to a bunch of lovely kids and in spite of the grind of everyday life she still looks like a real chick to me.

Befor she married me she was a Salvation Army soldier, worked in London, stayed for a while in a French convent, vent to Israel as a kibbutz volonteer.

Hospice nursing is her speciallity. Even as a senior she went to work at St Christofers in London. Most of last year she worked in Norway.

Right now I have got her around at least, but one never knows what she is up to next.




Real me (the madman)

Real me (madman)


Det rara gamla paret

Det rara gamla paret


Gloria Dundra Bernadina

  I'd like to present this young doggy woman, who has been my "cohabitee" most of her life, i.e. almost three years. Certainly is she to a great extent a bitch, but I have learned a lot of what love and affection is all about from her. One of her greatest desires is to lay down with her head on the left side of my chest and listen to my heartbeats, and she can do it for ours.

Above: Gloria Dundra Bernadina in the arms of her junior master.

Right: Gloria Dundra Bernadina as a teen-girl taking a powernap with me.

 

 

 

We struggle together day after day. We also appreciate a rest after long walks in  verdure or winterland.

 

Bigmouths rules!

 Bigmouths "...ich werde Flugzeuge bauen, ich werde Kampfflugzeuge und U-boote bauen...und ich werde meine Feinde vernichten."


“… I will build aircrafts, I will build combat airfighters and submarines … and I will annihilate my enemies.”



DEATH PENALTY vs THE GRACE OF GOD

Last year I excanged some e-mails with this stubborn old killer David Trosch, and  wasted some time in an effort to drag him out of his medieval evil. Here I present a part of a text he referred to in one of his e-mails (illustration aswell as yellow markups are mine):
TO ARGUE AGAINST THE DEATH PENALTY is to contend with constituted reality. Ever since Adam and Eve committed the Original Sin, every living creature is subject to it. Every one of us is born on Death Row and lives out his allotted lifespan in its shadow without hope of reprieve. God made that clear when He told Adam that "in what day soever" he preferred his own will above his Creator's, "thou shalt die the death," condemning him sooner or later to "return to the earth out of which thou wast taken: for dust thou art, and to dust thou shalt return" (Gen. 3:19). In other words, there has always been a death penalty. God instituted it, and He was the first to impose it, embedding it in the very fabric of natural law.
Chopp_op_op
   
My answer:

Dear Fr. Trosch
I cannot comment on everything. It would, as you say, be a wast of your time and my time. I'll just point out where I see the origin off your "derailment". God never condemned us! You can't blame him. We condemned ourself as we preferred our own will above our Creator's. God is our salvation, not our doom!

From Gen 3 we read " From the fruit of the trees of the garden we may eat; but from the fruit of the tree which is in the middle of the garden, God has said, 'You shall not eat from it or touch it, or you will die.'"

First scenario:

If I had told my little children not to touch poisonous fruit, and warned them about the consequenses i.e. death, but they are deceived to disobey. Would there death then be my penalty over them? No, that would be insane! I would have sacrificed my own life if there were any chance to save them. So would any loving father have done and our Father did! In this temporary life we were toast but he gave us all a chanse to get back the eternal life we had lost.

Second scenario:

I grow a beautiful garden. I'm espesially keen on a fruit-tree in the middle of it. I threaten my goddamn kids and say: "If you touch it you will die".  They are deceived to disobey. I kill them. Am I then a father at all or rather a diabolical beast? Satan is the only beneficiary if we assign diabolical properties to God our Father!

I serve in a Christian ministry team in a Swedish state-prison. The convicts are murderers, rapists and other grave criminals. Some repent and are saved in the blood of Jesus Christ. Most of them don't. We never know what time it takes for a convict to open up for the Holy Spirit. Usually it take several years, in some cases dekades. If I understand you right you want us to "chop there heads off" as soon as they repent and have been redressed and forgiven in the blood of Christ. We don't (i.e. we don't interfer and cross Gods plans) and we have seen several examples where God uses converted convicts and former convicts to witness far more efficiant to others than we do, just as St Paul. He organized and helpt in the killing of innocent martyrs before he was converted. What if he had been stoned to death by the Christians of Damaskus?

No man can fully understand the eternal counsels of God and his (for us) surprising ability to turn total misary into succes. He alone can make good come out of evil. Who are we than to anticipate and interrupt him in his efforts to save all mankind?

God bless you and take care

Anders Bronsek


Fr. David C. Trosch

 Fr. David C. TroschWho would think that this jovial man is a bloodthirsty beast and a prophet of reversed "Christianity"? He is a controversial Catolic priest in Mobile, Alabama. He contradicts the pope John Paul II and any Christian representative on the issue of death penalty. An other field of activity is to set potential unstable murderers on people involved in abortion. "Kill the killers and we will all be killed happily ever after" may be a slogan for dear David. He is, however, quite inconsistant as he contradicts the law when his own fellow murderers ends up in the death row. In his youth David Trosch was a soldier, and I think he is mentaly war disabled. We have a problem here in Sweden with mentaly disorderd killers, but I think this problem has other quite unexpected dimensions in the US.






Om ohederliga hedershattar

Idag är det årsdagen av att doktorshatten blåste av Refaat El-Sayed 1986.  Han hade just utnämnts till Årets Svensk 1985,  men eftersom han inte sagt hela sanningen om sin hatt så kastades han i fängelse och miste både äran och berömmelsen. Hattar är inget man skojar ostraffat om i Sverige.  Om Örebro Universitet  hade funnits 1986 kunde kanske Refaat ha fått en biokemisk hedershatt  därifrån, för när han stod på topp i näringslivet var han så inflytelserik att hattmakarna gärna skulle ha tävlat om hans gunst.  På den här tiden var dock fortfarande ett universitet  ett universitet, och hattskojeriet på landets alla högskolor hade inte riktigt tagit fart. Snart sitter det väl folk och vinkar med doktorshattar i varenda byskola. För kan de förmå någon potentat att sätta stämpeln universitet på verksamheten så innebär det inte bara en statushöjning utan även klirr i kassan och svängrum i budgeten.
 
Nu är det väl inte bara Örebro Universitet som på detta sätt står i tacksamhetsskuld till statsministern. Jag läste om att  Göran i större eller mindre utsträckning haft  inflytande på Anitra Steens karriär sedan 1989. Nu har väl Anitra, om hon inte gjort det tidigare, exeptionella möjligheter att återgälda sin välgörare med lite retroaktivt ryggkliande. Om detta inte befinnes tillräckligt kan hon ju alltid ta med sig en pava hem från jobbet eller virka en liten hedershatt åt sin husbonde.
 Refaat El-Sayed agerar numera barhuvad. Han lär ha blivit en överdängare på squash på äldre dar. Åtminstone har han hävdat sig duktigt i senior-SM.  Om vi hade någon nytta av att vi vingklippte detta geniala affärssnille är svårt att säga. Det var nog kanske väl att han aldrig blev vår finansminister eftersom han lär ha yttrat: "Om man har lite skulder är det som en kulle, men om man har mycket skulder blir det som ett berg där man kan gå upp och titta lite på utsikten."
Å andra sidan, vad kunde ha ha blivit värre än när vi 1985 hade avreglerat kreditmarknaden. Vi tågade alla med vår finansminister Kjell Olof Feldt i spetsen mot ruinens brant och under denna marsch smulade vi sönder de sista resterna av folkhemmets ekonomi. Det blev Göran Perssons otacksamma uppgift att som nytillträdd finansminister 1994 städa efter kalaset och ingen kunde väl ha gjort det med sådan kraft som vår käre Göran. Allas våra välfärdspengar stoppade han i gapet på de svältande finansinstituten. För detta gav vi honom en realpolitisk hedershatt och utnämnde honom till stadsminister.  

Könsförtryck i vår tid







Just
i dagarna har jag fått mig en guidad tur genom ?Det grymma
manssamhället?. Mariann Andersson heter min guide och hon har satt
?VÄGEN UT? som huvudrubrik på tredje upplagan av den bok hon skrev
sommaren -69. Den känns fortfarande skrämmande aktuell, och om vi hittade någon väg ut känns fortfarande
tveksamt. Denna kvicktänkta (-69) unga dam tog mig hur som helst med på
en yster dans genom den patriarkalt dominerade mänsklighets många
misslyckanden. Under resans lopp plöjer hon som en torped under ytan på
kvinnoförtrycket och kastar upp en kaskad av tankar kring
problemens orsaker och lösningar. Tveklöst är det ett konststycke att
på detta sätt med humor, värme och en god portion kärlek till mannen
bränna av detta sprakande satiriska fyrverkeri mot hans despotism. 
 











I
efterskriften till tredje upplagan skriver Mariann Andersson att
Sverige nått världstopp när det gäller jämställdhet mellan könen. Jag
känner mig fortfarande inte så säker. Är det inte mest "skådebröd" som
vi har fått till? Visst
har vi gott om kvinnor på betydelsefulla poster, men vad sysslar de
med, och i vilken omfattning tillför de kvinnligt inflytande? Ett
typexempel är våra många kvinnliga ministrar som alla är
serviceinrättningar för den förvuxna jättebabyn till statsminister. På
traditionellt kvinnomaner hyllar och vårdar de sin lille rundhyllte
Führer, som skrockar och ler och kallar sig feminist. Är inte
manssämhället en hydra med många huvuden. Trycker man ner ett så poppar
ett annat upp.

 

Makthungriga män har tiderna igenom sökt tillskansa sig rikedommar och blåst upp sig likt trånsjuka paddor för att imponera på kvinnorna. Tyvärr har kvinnorna i stor utsträckning låtit sig imponeras och i sin tur svärmat med docksöta små trynen och underkastelse som lockbete
just för att nå dessa penningstinna och uppblåsta grodbollar. Så länge
detta sexuella spel pågår kommer vi att ha svårt för att hitta vägen ut
ur könsförtryckets samhälle. Dessa omedvetna, ytliga och snedvridna
preferanser i partnersökandet kommer alltid att hålla kvinnoförtrycket
vid liv och jag tror att detta är manssamhällets egentliga grogrund.
Som vanligt är det dock svårt att veta om det var hönan eller ägget som
kom först.




 Män har som självutnämnda härskare, försummat sina mest elementära plikter och
varit vanartade förebilder för det uppväxande släktet. Kvinnorna
har å andra
sidan som mödrar, dagis/skolfröknar, guvernanter, aupairer,
barngruppsledare etc etc axlat en allt för stor börda. I sin
snedpräglade könsroll har de omedvetet gött upp nya kullar av små
mansgrisdespoter och servicebenägna små trälinnor. Skall vi någonsin
hitta vägen ut måste vi nog få upp ögonen för att den förslavade
kvinnan själv blivit en motor i det grymma manssamhället.


Bokens främsta förtjänst är att den kastar fram trådar att spinna
vidare på. En och annan förhastad lösände tycker jag nog att Mariann
Andersson fått med i sin brokiga väv, men i stort sett kan jag bara
lyckönska var läsare som fått denna bok i sin hand. Den finns att
beställa från Alida Bok,
och kom hem till mig i brevlådan i ett högst personligt och med
tidningspapper omsorgsfullt vadderat kuvert. En ljuv upplevelse i denna
snålblåstens tid. Tack Mariann "Alida" Andersson för en inspirerande safari i kvinnoförtryckets djungel!


Israel & Palestine (chapter 2)

Den ensidiga bild jag målat i första inlägget (Israel & Palestine) är visserligen helt sann men långt ifrån hela sanningen. Återskapandet av Israel var inget fridfullt intåg till änglakörers brus. Det var en brutal tillställning med en sanslös blodsutgjutelse och alla avskyvärda skamligheter mot oskyldiga civila som hör så gott som varje krigsscen till. Staten Israels officiella policy har hela tiden varit att förneka den folkfördrivning och etniska rensning som 1948 blev en smutsig nödvändighet för den nya statsbildningen. För att belysa detta citerar jag här ett utdrag ur en intervju med Benny Morris som är känd extrem-sionist och historieprofessor vid Ben-Gurion University of the Negev in Be'er Sheva. Intervjun är gjord av J. Anderson vid Portland IMC (läs hela):

The one-sided picture I painted in the first entry (Israel & Palestine), is completely true but far from the complete truth. The reconstruction of Israel was not a peaceful entry to silent angelchoirs. It was a brutal event with a frantic bloodshed and all the dispicable war-crimes that belong to almost any war-scene. The official policy from the Israeli state have always been to renounce the expulsion and ethnic cleansing that in 1948 became a dirty necessety for the newborn state. To put light on this matter I'd like to quote an interview with Benny Morris a well known extrem-zionist and professor of history at Ben-Gurion University of the Negev in Be'er Sheva. The interview was made by J. Anderson at Portland IMC (read all): 

 

J. Anderson: Are you saying that Ben-Gurion was personally responsible for a deliberate and systematic policy of mass expulsion? B. Morris: "From April 1948, Ben-Gurion is projecting a message of transfer. There is no explicit order of his in writing, there is no orderly comprehensive policy, but there is an atmosphere of [population] transfer. The transfer idea is in the air. The entire leadership understands that this is the idea. The officer corps understands what is required of them. Under Ben-Gurion, a consensus of transfer is created."

J. Anderson: Ben-Gurion was a "transferist"?
B. Morris: "Of course. Ben-Gurion was a transferist. He understood that there could be no Jewish state with a large and hostile Arab minority in its midst. There would be no such state. It would not be able to exist."

J. Anderson: I don't hear you condemning him.
B. Morris: "Ben-Gurion was right. If he had not done what he did, a state would not have come into being. That has to be clear. It is impossible to evade it. Without the uprooting of the Palestinians, a Jewish state would not have arisen here."

When Ethnic Cleansing Is Justified
J. Anderson: Benny Morris, for decades you have been researching the dark side of Zionism. You are an expert on the atrocities of 1948. In the end, do you in effect justify all this? Are you an advocate of the transfer of 1948? B. Morris: "There is no justification for acts of rape. There is no justification for acts of massacre. Those are war crimes. But in certain conditions, expulsion is not a war crime. I don't think that the expulsions of 1948 were war crimes. You can't make an omelet without breaking eggs. You have to dirty your hands."

J. Anderson: We are talking about the killing of thousands of people, the destruction of an entire society. B. Morris: "A society that aims to kill you forces you to destroy it. When the choice is between destroying or being destroyed, it's better to destroy."


Livets innersta väsen

Den sagolika utvecklingsläran, står i all sin vidunderlighet i en särklass bland skapelsemyterna. Berättelsen om den opersonliga slumpen som väcker liv i materien och ”leder” utvecklingen framåt under årmiljarder, är fullständigt häpnadsväckande. Sakta men säkert växer allt högre och allt mer komplicerade livsformer fram, utan minsta plan eller tanke. Med en så målmedveten slump vid rodret är dock i stort sett allting möjligt. På motsvarande sätt kan universum givetvis ha befolkats av allsköns livsformer. Det liv som är optimalt anpassad till den egna miljön överlever säkert, även under livsbetingelser som är ytterst ogästvänliga för oss. Stirrar vi oss blinda på den här typen av spekulationer i materialismens ”sandlåda” riskerar vi dock att missa livets innersta väsen, som inte låter sig fångas ens på detta sätt av drygt ett kilo människohjärna.


Den blåste pilgrimen minns

Sensommaren 1972 anno domini anlände jag för första gången till Israel. En Jorsalafarare och en Pilgrim i de övre tonåren var jag, och hade nyss avslutat en specialkurs i husdjursskötsel. I min ungdoms agrara mylla hade tron på suprahumana verkligheter slagit rot. Fokus låg på de Gudomliga ingripandena i den sionistiska statsbildningen Israel. Sedan sexdagarskriget 1967 hade jag fått fem års preparation i den svenska frikyrkorörelsens ändlösa ändetidsmöten. Blodet hade kokat och sprutat och stod nu ända upp till betslet på stridshästarna.

I pocketformat vilade "Uppenbarelsebokens budskap" i min innerficka. Den var redan sönderläst. Det jag inte visste om världens undergång och Människosonens återkomst, var inte värt att veta. Nu skulle den unge stridstuppen från Norden, med ärans och hjältarnas språk på sina läppar, ut och fightas på Harmageddons slätter. Arab-djävlarna hade haft mage att skriva 666 på sina nummerplåtar i Damaskus. Nu skulle dom få på tafsen.

Det heliga landet gjorde ett enormt intryck på mig. Dock noterade jag vissa iögonfallande avvikelser från söndagskolans sandlåda och flanellografbilder. Mina tre mest framträdande reflektioner under den första tiden var: 1. Här är dom ilska hela tiden och tutar och kör som blådårar. 2. Dom här ortodoxa tokstollarna ser verkligen overkligt knäppa ut. 3. Odören är allt annat än helig, i synnerhet i Jerusalem .

Israel & Palestine (chapter 1)

Palestina (på arabiska el-Falastin: filistéernas land). Filistéerna var en indoeuropeisk folkgrupp som ca 1150 f.Kr. invandrade till det nuvarande Israel-(Palestinas) södra kustland, där de grundade ett förbund av 5 stater. Främst bland dessa var Gaza. Israel hade redan vid den här tiden nästan tusenåriga rötter i området. Unionen stred med varierande framgång mot det forntida Israel, och hade som mål att utplåna israeliterna, men blir istället själva till slut besegrade.

  

 

 

 

Som nation och etnisk grupp försvinner filistéerna från historiens arena, troligen redan 500 år före vår tideräknings början. Efter att de tillsammans med israeliterna underkuvas av Assyrien och Babylonien, ger oss i vart fall historien inga ytterligare ledtrådar. Juda stam av Israel upprätthåller nationen om än under okupationsmakter i ytterligare ca ett halvt millenium innan det Romerska Imperiet krossar den och skingrar merparten av det judiska folket över världen from ca 70 e.Kr.(den sk diasporan). 1948 e.Kr återuppstår Israel mot alla odds efter att ha hållit sig vid liv under nästan två årtusenden i exil och världsvid förskingring. (Motstycke saknas i världshistorien!)


Som etymologisk företeelse och idé har även el-Falastin överlevt hela denna ansenliga tidsrymd. Romarna myntade begreppet som ett led i att hålla de judiska anspråken och resningsförsöken nere. Det kvarstod som gängse benämning ända till 1948. Nu är det arabernas tur att vara bärare av idéen om att förvägra det judiska folket sitt nationalhem. Under Yassir Arafat har denna inriktning klätts i en palestinsk nationalkänsla, med krav på en palestinsk statsbildning. Omvärlden i stort anammar i allt större utsträckning denna idé. Varför är då viljan att utplåna den israeliska nationen lika gammal som Israel självt? Ja, det är en delvis helt annan historia.


O crux, ave spec unica!

Some sceptics have tried to maintain that the Swedish writer August Strindberg never became a convinced Christian. This is however narrated in the book Strindbergs systrar berätta, published by Norstedt & Söners Förlag, 1926. There his sister Anna tells us about Strindbergs conversion. To an other sister in Nyköping he wrote, as she got into a lifecrisis, "Seek God and his peace! I did and it helps." An inscription at his gravemonument tells "O crux, ave spec unica!", in English,  O cross, my only hope!

 3kors


Vissa tvivlare har försökt göra gällande att August Strindberg aldrig blev en övertygad kristen. Detta finns dock omvittnat i boken Strindbergs systrar berätta, utgiven på Norstedt & Söners Förlag, 1926. Där berättar hans syster Anna om Strindbergs omvändelse. Till en syster i Nyköping skrev han, då hon befann sig i en kris, "Sök Gud och hans frid! det gjorde jag och det hjälper." På hans gravsten står "O crux, ave spec unica!", vilket betyder, "Var hälsat kors, mitt enda hopp!"

Powernap

 Dundra och jagNär vi blivit trötta av våra långa vandringar brukar vi ta oss en liten lur husse och jag. 
  



What's going on here?

 Whats going on here? My master is tapping at his keyboard all the time. I want him to take me for a walk. Or at least scratch my chin. I say to myself "Keep your chin up, keep it up. Soon we'll see something thrilling. Soon!"


  Vad är det som pågår här egentligen? Husse sitter och knackar på tangentbordet hela tiden. Jag vill att han ska ta med mig på en promenad. Eller åtminstone klia min haka. Jag säger till mig själv: "Upp med hakan, upp med den.  Snart blir det något spännande. Snart!"



Ford Eifel

 EifelFörra sommaren annonserades denna lilla oldtimer ut på blocket. Jag skulle gärna ha bytt ner mig några årsmodeller, men drömmar är en sak och vardagsrealiteternas krav en annan.
  



T-Ford i synnerhet och Ford i största allmänhet

 T-ford

   Låt oss ta en titt på något trevligt som omväxling. Ford Model-T blev vald till förra århundradets bil. Själv äger jag en avlägsen släkting vid namn Mondeo och en lätt Transit lastbil.

   Lets have a look at something nice for a change.  Ford Model-T was chosen automobile of the last century. I'm the owner of a distant relative named Mondeo and a Transit  pickup truck.

   1903 startade Henry sitt motorkompani. Drygt 15.000.000 bilar av den här sorten totade dom ihop. Imponerande eller hur? Henry insåg att jobbet vid bandet var monotont och tufft. Han dubblade lönen så att jobbarna skulle kunna köpa var sin egenhändigt tillverkad T-Ford. Dessutom införde han 8 timmars arbetsdag, hur skulle man annars kunna dela dygnet i 3 arbetsskift och spotta ut en färdig bil var 27:e sekund.


 

              

 

    Henry  started his motorcompany in 1903. They patched together more than 15.000.000 cars of this type. Impressiv, isn't it.  Henry realized that the jobb at the assembly line was monotonous and tuff. He dubbled the payment  and the workers were able to by a selfmade  T-Ford. He also introduced 8 hours work-day, how would it otherwise have been possible to divide the 24 hours into 3 work-shifts and spit out a brand new car every 27:th second.

Messianic plan - historical and present visions.

Messianic plan
J. L. Horner grew up in a Catholic environment in U.S.A. He tells that every moment of his childhood he was scared about hell: "I could tell you horror stories about the visions of hell that the God Damned Catholic Church filled my little head with as a child" he told me in an e-message." As an adult Horner abandoned the Church and his faith. He continue: "All of Jesus' supposed "miracles" and all of Jesus' "good" "teaching" were all a trap for Jesus' New Testament's eternal torture on humans. I know of noone else in any other religion who ever cursed any humans or humanity to eternal torture for unbelief in himself - Jesus did that very thing. And people believe he is a savior of humans."  

Last summer J. L. Horner published the book "Little Pope Peep" that he had been working on for several years. To put the book on market he kept a frequently visited web-site, that he unfortunately had to close by the end of the year. It resulted in an open and vital discussion, as Horner challanged Christian leaders to tell him some conditions that Jesus really did change for humanity. "Do we sin less now than before Jesus?" "Did people turn away from God to a greater extent before Jesus?" were some of his rethorical questions.

What do you think? Below you will find my answer to Horner and a couple of other entries from his web-site. Comment on any of them and I'll try to bring you in touch with the author.


My profile

Mitt profilbilde

Anders Bronsek

From: ${ProfileFrom}

Sex:

Birthdate: ${ProfileBirthDate}

Read more...

hits